På kiruna.se används kakor, på engelska cookies. Kakor används för att webbplatsen ska fungera på bästa sätt. Om du fortsätter, utan att ändra inställningarna i din dator, så godkänner du att kakor från kiruna.se används. 

Läs mer om kakor och hur de används på kiruna.se

Här kan du välja vilket språk du vill läsa vår hemsida på. Vi använder Google Translate vid översättning av innehållet på webbplatsen.

Kiruna kommun

Riskbedömning

Nuvarande risker
Spridningen av föroreningar från sedimenten i Ala Lombolo utgör en betydande andel av transporten från Luossajoki mot nationalälven Torne älv. Sjön bidrar i dagsläget med en transport av 50 – 100 g kvicksilver per år till Torneälven. Eftersom mycket stora föroreningsmängder finns i sedimenten kan spridningen förväntas pågå under mycket lång tid. Gäddor fångade i Torne älv utanför Jukkasjärvi har förhöjda halter av kvicksilver jämfört med gäddor från en opåverkad del uppströms i älven och föroreningsrelaterade skador har observerats hos bottenlevande djur i Ala Lombolo.

I Luossajoki råder gynnsamma förhållanden för metylering av kvicksilver, vilket gör att även måttliga halter kvicksilver i bäcken utgör en miljörisk. Metyl­kvicksilver har mycket stor förmåga att tas upp i biologiskt material och är därmed mycket giftigt.

Framtida risker
Markdeformationerna som orsakas av brytningen av järnmalm vid Kirunavaaragruvan påskyndar behovet av en sanering av sjön. Redan nu berörs de övre delarna av Luossajoki som tillför vatten till Ala Lombolo och inom några decennier beräknas att Ala Lombolo hamnar inom det område som berörs av sprick­utbredningen. 

Den ökade sprickutbredningen innebär att allt mindre vatten rinner i Luossajoki och mer vatten rinner mot gruvan. Vatten kan tillföras Ala Lombolo på konstgjord väg genom kulvertar och ledningar, men vattenflödet kommer på sikt att minska rejält, vilket även medför en lägre vattennivå i sjön. 

En lägre vattennivå i Ala Lombolo medför att sediment torrläggs. Detta kan orsaka problem på flera sätt, bland annat ökar bildning av metylkvicksilver i en grundare sjö vilket medför ett större upptag i växter och djur. Sediment som kommer i kontakt med luftens syre förändras så att föroreningarna lättare lakas ut. Torrlagda sediment är också mer tillgängliga för människor och djur som vistas i området och de riskerar därmed att få i sig kvicksilver och andra föroreningar. Sprickor i marken kan också skapa nya vägar för vatten så att föroreningar från sjön sprids till grundvattnet och rinner ner i gruvan.

Publicerad av: Åke Jönsson

Senast ändrad: 2013-05-03