Google translate text, här kan du översätta din sida.

Kiruna från början

År 1900 räknas som Kirunas födelseår.

Gruvföretaget LKAB grundades år 1890 och började bryta malm runt år 1900. 1890-talets "Kiruna" var egentligen långt ifrån lämpat för gruvbrytning. Det fanns ingen att anställa på plats, inga ekonomiska aktörer, kunder eller leverantörer. Det fanns inga vägar, hus eller affärer.

En man vid namn Hjalmar Lundbohm kom till Kiruna redan i slutet av 1800-talet för att genomföra geologiska undersökningar, och han blev kvar större delen av sitt liv. Han utsågs till LKAB:s förste disponent i Kiruna. Han hade stora planer och visioner, inte bara för gruvföretaget, utan även för det nya samhället. Han ville göra Kiruna till en bra plats att bo på, många kallar därför Kiruna för mönsterstad. Kirunas första stadsplan fastställdes redan år 1900 och var Sveriges första klimatanpassade stadsplan.

Från 1900 och framåt ökade befolkningen snabbt och 1910 hade Kiruna 7 500 invånare. Flest invånare hade Kiruna i mitten av 70-talet med drygt 31.000 invånare. Idag bor drygt 23.000 personer i Kiruna, som med sina nära 20.000 kvadratkilometer är Sveriges största kommun.

1903 invigdes Malmbanan mellan Kiruna och Narvik i Norge, vilket gav tillgång till en hamn som var isfri året om. Järnvägen gjorde det möjligt att varaktigt bryta den rika Kiirunavaaramalmen. Järnmalmsbrytningen i Kiruna pågick först i dagbrott och från och med 1960-talet under jord.

Gruvbrytningen har påverkat Kiruna sedan malmen började brytas i början av 1900-talet. På 1970-talet började stadsdelen Ön närmast gruvan i Kiruna att avvecklas och år 2006 stängdes området av helt. Från 1950-talet har sjön Luossajärvi minskats flera gånger av samma orsak.

Publicerad av:  Marianne Nordmark

Senast ändrad:  2017-09-28