Kiruna vid tiden för rösträttskampen

Stadsmiljö 1914. Foto: Borg Mesch

En exploationsartad start på samhället

Vid sekelskiftet 1900 var det febril verksamhet i Kiruna. Berget Kiirunavaaras rikedomar skulle blottläggas och komma hela landet till gagn och en hel stad byggdes upp vid bergets skuldra. Befolkningen steg i ett rasslande tempo och 1910 uppgick folkmängden i Kiruna till 8212, en siffra som placerade Kiruna på andra plats bland Norrbottens städer och tätorter. Luleå hade vid samma tid 8959 invånare och Piteå 2632.

Folksamling utanför Kirunas postkontor år 1915. Foto: Borg Mesch

Kiruna fick fort ett anmärkningsvärt föreningsliv, dels på grund av att alla var inflyttade och hade behov av det kultur- och sällskapsliv de vant sig vid från hemorten, dels fick föreningsväsendet en viktig roll då det till en början i hög grad saknades lokala myndigheter. Här kunde föreningarna få en roll i samhällsbyggnadsarbetet och ganska snart hade man inrättat både kooperativ handelsrörelse och bibliotek.

Konsum affär 1 på Föreningsgatan. Foto: Borg Mesch

Redan 1903 fanns det ett 40tal olika föreningar I Kiruna. Bland dem återfinner vi teatersällskap, en föreläsningsförening, nykterhetsföreningar, olika fackförbund och religösa samfund.

Kiruna Handelsbiträdesförening omkring 1920. Foto: Borg Mesch

Kiruna var ett brukssamhälle och var på ett sätt en tredelad stad, de som jobbade vid järnvägen bodde i SJ-området, de som jobbade i gruvan bodde i bolagsområdet och övriga bodde på stadsplanen.

Kiruna stadsplan, det beiga är SJområdet, det bruna bolagsområdet och det orange stadsplanen. Cirkeln visar platsbildningen vid statyn Gruvarbetaren på andra sidan gatan sett från gamla stadshuset Igloo.esch

LKABs disponent Hjalmar Lundbohm ville bygga ett bra samhälle, "mönsterstaden", och satsade på kultur, skola, arkitektur och tidens moderniteter. Två exempel är införandet av tidens moderna transportmedel, spårvagnen, som började köras 1907 och den speciella stadsplanen var den första i norden efter tidens nya ideal. Dåtidens kändisar inom konst och kultur gav sin prägel på såväl stadens stadsplan som arkitekturen.

Brandstationen och badhuset, två byggnader som LKAB bekostade och uppförde. Foto: Borg Mesch

Som ett plåster på såren för att Kiruna 1909 blev ett municipalsamhälle istället för en köping, vilket innebar att LKAB inte skattade till samhället, betalade LKAB engångskostader för vissa vägar samt uppförde skolor, brandstation, badhus, prästbostad, kyrkan, sjukhus mm.

Vintermotiv från Kiruna omkring 1915. Foto: Borg Mesch

Men under 1910talet var Kiruna fortfarande ett samhälle med stor bostadsbrist och människorna bodde trångt. Kvinnorna hade ansvar för hus och hem och tvättade kläderna i Luossajärvi eller Tvättjärn både sommar som vinter. Arbetet i gruvan var slitigt och de anställda stannade i genomsnitt endast 2,7 år. 1910 hade LKAB 1033 arbetare, 34 förmän och 18 tjänstemän.

Barn i bolagsområdet framför ett bläckhorn under 1920talet. Foto: Borg Mesch

Kontakt

Senast uppdaterad •
Sidan publicerad av • Clara Nyström