Rösträttsrörelsens fanor

Många fanor framför Folkets hus 1908. Se den i stort tryck på första väggen. Foto: Borg Mesch

Under rösträttskampens decennier från det sena 1880-talet till rösträttssegern 1919 framfördes krav på rösträtt genom fanor, flaggor och banderoller. De var avsedda att bäras, till exempel i demonstrationer, och att kommunicera ett långsiktigt budskap.

Demonstration med enkla tydliga röda fanor. Foto: Borg Mesch

De tidigaste rösträttsfanorna tillhör arbetarrörelsen och var alltid röda. 1890 firades 1 maj för första gången som arbetarrörelsens högtidsdag. Åtta timmars arbetsdag var parollen men redan nästa år tillkom kravet på allmän rösträtt.

Kiruna handelsbiträdesförening framför sin fana. Foto: Borg Mesch

Föreningar inom arbetarrörelsen hade i regel sin egen unika fana, invigd under rituella former för att understryka att de var kollektivt ägda och stod för föreningens budskap. Dessa föreningsfanor – särskilt kvinnornas - kunde inkludera rösträttsparoller men kravet samsades med arbetarrörelsens bildspråk. Fanorna användes i agitatoriskt syfte vid demonstrationer.

Fana från Kiruna. Foto: Margareta Ståhl

I föreningsarkivet i Luleå finns inga fanor bevarade kopplade till rösträttsfrågan i Kiruna men en fana tillhörande Luossavara–Kirunavara Arbetareförbund – den organisation som sedan blev Gruvarbetareförbundets avd 12 – finns. Föreningen bildades år 1900 och skaffade efter två års verksamhet fanan ovanför.

I föreningsarkivet finns däremot en flagga kopplad till rösträttsfrågan från Gällivare-Malmberget nedan.

Fanans framsida. Foto: Margareta Ståhl
Närbild på flaggan, "Rösträtt åt kvinnan". Foto: Margareta Ståhl
Fanans baksida. Foto: Margareta Ståhl
Den socialdemokratiska kvinnoföreningen Morgonrodnaden borde ha en röd flagga, men på bilder ser man att den var vit. Foto: Borg Mesch 1905
Under en 1:a majdemonstration 1910 ser man föreningen Morgonrodnandes flagga komma bärandes långt bak i tåget. Foto: Borg Mesch 1905

Den liberala rösträttsrörelsen, företrädd av LKPR, bar fanor i gult och vitt. De var standarformade och användes främst som samlingstecken för att stärka den egna organisationen. Ett internationellt standar togs fram vid kongressen i Stockholm 1911, medan de lokala standaren kom ännu senare. De var alla vita med gul text och tillverkade efter en centralt förmedlad mall från 1916. Parallellt fanns en gulvit rösträttsflagga. Dessa fanor användes i regel inte för demonstrationer utan vid utflykter och möten. Om Kiruna-delen av LKPR hade en fana vet vi inte, men föreningen var mycket aktiv under de åren som mallen kom.

Fanorna och standaren var alltså olika för socialister och liberaler, både till färg, form och funktion. De tillkom på olika sätt och deras budskap var olika.

 

Läs mer på demokrati.se Länk till annan webbplats.

 

Kontakt

Senast uppdaterad •
Sidan publicerad av • Clara Nyström