Kiruna grundas

Kiirunavaara, gruvberget som syns från dagens stadskärna. Bergets form har ändrats markant sedan bilden togs år 1900. Foto: Borg Mesch

Vid sekelskiftet 1900 var det febril verksamhet i Kiruna. Berget Kiirunavaaras rikedomar skulle blottläggas och komma hela landet till gagn och en hel stad byggdes upp vid bergets skuldra. På bilden ovan syns Kiirunavaara innan gruvbrytningen börjar.

Gruvarbetare vid Kiirunavaara. Foto: Borg Mesch

Exploateringen av norra Sverige genom gruvverksamhet, vattenkraftsutbyggnad och skogsbruk gick i vissa skrifter under benämningen ”framtidslandet”. Det öppnade även upp för vetenskap och turism.

LKAB:s styrelsegrupp vid bygget av kraftstationen 1901. Disponent Hjalmar Lundbohm sexa från vänster. Foto: Borg Mesch

Gruvbolaget Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag (LKAB) bildades 1890 och vid denna tid var det flera bolag, även utländska, som försökte ta del av framtidslandet.

Luossajärvi 1904, i bakgrunden syns Kiruna. 15 år tidigare låg sjön i ett orört landskap. Kanske dessa samiska män korsat sjön vid flertalet tillfällen och sett området förändras år för år. Foto: Borg Mesch

Exploateringen påverkade också livsvillkoren för de som levde i området och livnärde sig på jakt, fiske och renskötsel. Där Kiruna kom att anläggas fanns inga bofasta innan gruvan öppnade upp, men det fanns människor i området. Landskapet nyttjades av samer som snabbt tvingades till att anpassa sig efter de nya förhållandena.

Midsommarnatt på Kiirunavaara 1901. Foto: Borg Mesch

År 1900 räknas som Kirunas födelseår och samhället får officiellt sitt namn när en stadsplan fastställs 27 april 1900. De första nybyggarna övervintrar och befolkningen ökar lavinartat, tio år senare är invånarantalet 7 500.

Handelsbod i det tidiga Kiruna. Foto: Borg Mesch

Planläggning och riktlinjer för stadsplanen upprättades av arkitekten Per-Olof Hallman. Stadsplanen var revolutionerande då den anpassats till geografin och klimatet.

Kiruna uppfördes som ett brukssamhälle och du står just nu i brytningen av de tre ursprungliga stadsdelarna: Stadsplanen (orange) för handlare, hantverkare med mera, Bolagsområdet (brun) för gruvarbetare samt nedanför Järnvägsparken SJ-området (beige) för järnvägens arbetare. Alla tre områden var viktiga för stadens utveckling och bebyggelsen i stadsdelarna var olika planerings-och stilmässigt.

Rallare lägger räls vid den blivande Kiruna järnvägsstation 1900. Foto: Borg Mesch

Transportproblem hade tidigare gjort det omöjligt att frakta malm här ifrån, men järnvägen gjorde det möjligt för Kirunas tillkomst. Järnvägen hade redan nått de nya gruvsamhällena Gällivare och Malmberget och hösten 1899 nådde den Kiruna. Målet var den isfria hamnen i Narvik.

Vid invigningen av Riksgränsbanan den 14 juli 1903, H M Oscar II, H K H kronprins Gustaf, H K H prinsessan Ingeborg Foto: Borg Mesch

Rallarna arbetade i hårda förhållanden dag som natt och 1902 var de framme vid Riksgränsen. 1903 invigde kung Oscar II hela sträckningen när den norska delen av banan kopplades på. Malmbanan fanns nu mellan Luleå-Narvik.

Sista tåget avgår från Kiruna järnvägsstation 31 augusti 2013. Foto: Kjell Törmä

På grund av gruvans utbredning så har en ny järnväg dragits bakom Kiirunavaara. Den blev klar 2012 och i augusti 2013 stängdes Kirunas järnvägsstation som låg nedanför järnvägsparken. Byggnaden syns på bilden ovan och revs 2017. En tillfällig station finns norr om den gamla och planering för ny järnvägsstation pågår.

The founding of Kiruna

Kiirunavaara, the mining mountain visible from today's town centre. The shape of the mountain has changed markedly since the picture was taken in 1900. Photo: Borg Mesch

At the turn of the 20th century, Kiruna was bustling with activity. The riches of the Kiirunavaara mountain were to be made accessible and used for the benefit of the whole of Sweden, and a whole town was built up by the shoulder of the mountain. The photo above shows Kiirunavaara before mining started.

Miners at Kiirunavaara. Photo: Borg Mesch

In some writings, the exploitation of northern Sweden through mining, forestry and the expansion of hydropower was called "the land of the future". It also opened up for science and tourism.

LKAB's Board of Directors at the construction site of the power station in 1901. Managing director Hjalmar Lundbohm is sixth from the left. Photo: Borg Mesch

The mining company Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag (LKAB) was founded in 1890. At that time, there were several companies, including foreign ones, trying to be part of “the land of the future”.

Lake Luossajärvi in 1904. Kiruna can be seen in the background. Fifteen years earlier, the landscape around the lake was completely untouched. Perhaps these Sami men had crossed the lake on numerous occasions and seen how the area was changing year by year. Photo: Borg Mesch

The exploitation also affected the living conditions of the local population who provided for themselves through hunting, fishing and reindeer husbandry. Before the mine was opened, there were no permanent residents in the place where Kiruna was to be built but there were people in the area. The countryside was used by Sami who had to quickly adapt to the new conditions.

Midsummer night at Kiirunavaara in 1901. Photo: Borg Mesch

The year 1900 is considered to be Kiruna's year of birth and the town was given its name officially when the town plan was established on 27 April 1900. The first new settlers spent the winter in Kiruna and the population started to increase dramatically. Ten years later, the population was 7,500.

Shop in Kiruna’s early days. Photo: Borg Mesch

The planning and guidelines for the town plan were drawn up by architect Per-Olof Hallman. The way the town plan was adapted to the local geography and climate was revolutionary.

Town plan

Kiruna was built up as an industrial community and you are now standing at the intersection of the three original districts: the Town plan (orange) for traders, craftsmen, etcetera, the Company area (brown) for miners, and the SJ area (beige) for railway workers, located below the Railway Park (Järnvägsparken). All three areas were important for the development of the town and the buildings in the districts were different in terms of style and the way they were planned.

Railway workers lay rails at what was to become Kiruna’s railway station, 1900. Photo: Borg Mesch

Previously, transport problems had made it impossible to transport ore from here but the railway made it possible for Kiruna to be created. The railway had already reached the new mining communities of Gällivare and Malmberget and in the autumn of 1899, it reached Kiruna. The ultimate destination was the ice-free port of Narvik.

King Oscar II, Crown Prince Gustaf and Princess Ingeborg at the opening of Riksgränsbanan on 14 July 1903. Photo: Borg Mesch

In 1903, King Oscar II inaugurated the entire stretch of railway when it was linked up to the Norwegian part of the line. There was now a railway line between Luleå and Narvik which was called Malmbanan (the Ore Railway).

The last train departs from Kiruna railway station on 31 August 2013. Photo: Kjell Törmä

Due to the expansion of the mine, a new railway has been built behind Kiirunavaara. It was completed in 2012 and in August 2013, Kiruna’s railway station located below the Railway Park was closed. The building can be seen in the picture above. It was demolished in 2017. A temporary station was built north of the old one and plans for the new railway station are underway.

Senast uppdaterad •
Sidan publicerad av • Moa Strålberg