Det första nybygget för det som skulle bli Vittangi är daterat 1674. Läget vid älven sågs som en strategisk punkt för övernattning mellan Masugnsbyn och Svappavaara, byar som grundast drygt 20 år tidigare. Fiskevattnet här var inte heller okända utan hade länge lockat till långfärder. Den förste bosatte, som ibland därför kallas byns grundare, Henrik Mickelsson Kyrö kom från Pello. Han slog sig ner på området som kallas Niemi, nuvarande brofästet, och det var dit som bebyggelsen koncentrerades en bit in på 1800-talet. Stenen framför er restes till hans minne under byns 300års jubileum för 50 år sedan.
Vittangi växte långsamt och 1800 fanns här endast tre gårdar, men tack vare byns bra läge expanderande den starkt och var i mitten av 1800talet en rätt stor by. Därför började byamännen, med kyrkoherde Ingemar Lindstedt i spetsen, göra anpsråk på att Vittangi skull bli områdets huvudort. Trots motstånd från Jukkasjärviborna vann Vittangiborna 1837 en omröstning och blev med detta några år senare församlingens och socknens centralort.
1860 hade befolkningen växt till runt 150 personer och samma år gjordes ett besök inför bokverket Lappland- dess natur och folk varefter målningen ovan ritades. Vid besöket gjordes följande betraktelse:
Vittangi är en af de största och bästa byarna i hela Lappland, jordmånen är god och vid vår ankomst stodo både kornet och potatesen särdelses vackra, en allmän välmåga syntes vara rådande, och gästgifaregården torde i afseende på snygghet och trefnad knappast öfverträffas af någon annan inom hela riket.
Nu behövde Vittangi också en kyrka och via ett kungligt brev 1841 gavs tillstånd till att en sådan skulle uppföras. 1846 startade byggnadsarbetet men på grund av ekonomiska problem stod den klar och invigdes först 1856 under ledning av Lars Levi Leastadius.
