Med sitt karaktäristiska torn och sin rödmålade spånklädda fasad är byggnaden ett landmärke i staden.
Byggår: 1909
Arkitekt: Gustav Wickman
Under 1900-talets första decennium reglerades brandförsvaret i Kiruna enligt en så kallad Brandrulla. Det innebar att alla boende i Kiruna ingick i en borgarbrandkår och i händelse av brand ljöd sirener i samhället och var och en skulle snarast infinna sig på sin tjänstgörningspost. Stenhuggare K E Mossberg berättar hur det slitsamma arbetet kunde gå till:
Då det blev en eldsvåda sprang dom kring vägarna o tuta i lurar så man vakna. Och då man skulle hämta kärrerna, hände det ju, att de flesta inte kommit, och där slet man och drog kärrerna i snö och elände, så man var färdig ge opp, då man kom till brandplatsen.
Men vårvintern 1910 stod så, efter nästan tio års diskussioner mellan bolaget och det nybildade municipalsamhället, en brandstation klar och snart fanns även en elitbrandkår. Byggnaden tillhörde stadens offentliga, samhällsviktiga byggnader som placerades i ett område mittemellan Bolagsområdet och Stadsplaneområdet för att lättare kunna tjäna hela samhället.
Brandstationen användes ända fram tills 1994 när en ny räddningstjänst stod klar. Arkitekt är Gustav Wickman som i samma tidsperiod ritade Kiruna kyrka och klockstapel och visst finns det tydliga likheter byggnaderna emellan.
Användandet av fasadspån som medveten gestaltning hade tidigare främst varit för just kyrkliga byggnader men inom det rådande nationalromantiska idealet blev det även vanligt för andra byggnader.
Visste du att?
Brandtornet hade två funktioner: dels utkikstorn med ypperlig kontroll över stora delar av samhället och dels så hängde man härifrån de använda slangarna på tork. Tornet är så karaktäristiskt att det "följt med" på de nya räddningstjänsterna, både 1994 års och 2020års byggnad. 1994 gjorde man nämligen en stilitiskt kopia i järn med brandtornet som förlaga som nu bytt plats, läs mer här.