Malmen utvinns genom en metod som kallas skivrasbrytning. Brytningsmetoden bygger på att skapa hålrum i malmkroppen genom borrning och sprängning. När malmen lastas ut rasar gråberg ner och fyller hålrummet automatiskt. Det är anledningen till varför delar av Kiruna måste flytta, eftersom det skapar sprickor och så småningom gropar på markytan.
Malmkroppen i berget Kiirunavaara ligger infälld som en snedställd skiva i berget, i 60 graders lutning sluttar den nedåt och inåt mot bebyggelsen. Järnmalmsbrytningen i Kiirunavaara sker under jord sedan 1960-talet men pågick först i dagbrott. LKAB har även brutit malm i Luossavaara från år 1920 till slutet av 1980-talet.
Malmen transporteras med förarlösa tåg på huvudnivån, 1 365 meter under jord. Därefter tas den upp till ytan med hjälpa av hissar, så kallade skippar, för att förädlas. År 2013 invigdes den sjunde huvudnivån som ligger på 1 365 meters djup under bergets ursprungliga topp. Nivån har en bedömd livslängd till cirka år 2035.
I oktober 2018 meddelade LKAB att malmkroppens utbredning i Kirunagruvan nedanför huvudnivå 1365 inte fortsätter rakt neråt som man tidigare trott.
Analyser av pågående prospektering visar att malmen istället minskar i de södra delarna av den nuvarande huvudnivån, men fortsätter i den norra delen. LKAB planerar för ett bredare perspektiv efter att huvudnivå 1365 brutits ut år 2035.
LKAB planerar för att fortsätta brytningen på huvudnivån 1365 enligt plan fram till år 2035. Markrörelserna som uppstår på grund av gruvbrytningen på huvudnivån kommer att påverka samhället under flera år.
Det betyder att stadsomvandlingen fortsätter och att avvecklingen av det som nu räknas som gamla centrum och utvecklingen av den nya stadskärnan fortsätter fram till år 2035. Om LKAB går djupare ner i berget och öppnar en ny huvudnivå efter att 1365 är tömd kan mer av Kiruna komma att påverkas.