Miljonprogram och furu
Det tidiga 70-talet var miljonprogrammets tid med höghus och förorter, men också en period av intensivt villabyggande. Till en början fortsatte det storskaliga byggandet med långt driven standardisering och trafikseparering med storskaliga, täta och rätvinkligt upplagda områden. Under decenniets senare del får områdena mer svängda gator. Villor med 1½ -plan hade fördelaktiga statliga låneregler och blev därför mycket populära. En annan typ var suterränghus med gillestuga i källaren, klädd med favoritmaterialet furu.
Oljekrisen 1973 leder till höga uppvärmningskostnader och krav sätts på bättre värmeisolering. Som en följd av detta tilläggsisoleras äldre hus och nya ”underhållsfria” byggnadsmaterial lanserades, framförallt plast och plåt.
Under 70-talet växte kritiken mot miljöförstöring, storskalighet och rivningsraseri. Byggnadsvårdsåret 1975 var ett uttryck för detta och äldre byggnadstraditioner får åter tjäna som inspiration.
Hur var det här?
I Kiruna rivs Centralskolan 1972 och lokal folkstorm sätter stopp på fortsatt sanering av centrum. Istället påbörjas en bevarandeplan som skyddar den äldre bebyggelsen. Stora bostadsområden på Lombolo byggs där varje kvarter eller gata har sin färg.