En plats där det gamla och det nya Kiruna möts. Här syns spåren av flytten och berättelsen om en stad i ständig förändring.
Här stod Kiruna kyrka – en av Sveriges största träkyrkor och ett av stadens mest älskade landmärken.
Kyrkan byggdes mellan 1909 och 1912, ritad av arkitekten Gustaf Wickman, känd för sitt arbete med LKAB:s tidiga byggnader och för sitt nära samarbete med Hjalmar Lundbohm.
Kyrkan, en gåva från LKAB till det unga samhället, stod här i över ett sekel med sina mörka träväggar och branta tak – en symbol för Kirunas början.
År 2025 flyttades kyrkan varsamt i ett helt stycke till sin nya plats nära det nya stadskärnan.
Här är en plats där en berättelse slutar och en annan börjar.
Bakom dig ligger Kirunas första stadskärna – dess tidiga hem, gator och minnen.
Framför dig ligger stadens fortsatta resa – återuppbyggd, omförankrad och fortfarande i förändring.
När Kiruna kyrka skulle flyttas förbereddes arbetet under lång tid. Byggnaden frigjordes från sitt fundament och lyftes med hydrauliska domkrafter innan stålbalkar monterades under konstruktionen. Därefter lastades hela kyrkan, omkring 40 meter bred och 600 ton tung, på en specialtrailer.
Själva flytten genomfördes den 19–20 augusti 2025 och tog två dagar. Trailern rörde sig i mycket långsam takt längs en cirka fem kilometer lång och 24 meter bred flyttväg som LKAB hade breddat och förstärkt i förväg. Ingenjörer, byggspecialister och kulturarvsexperter övervakade arbetet för att skydda byggnaden och dess interiör.
Kiruna kyrka blev den största byggnad som flyttades i den stadsomvandling som har pågått sedan 2004. Totalt hade 23 kulturbyggnader redan flyttats från det som nu räknas som gamla centrum. Den nya platsen för kyrkan blev området mellan kyrkogården och det nya centrumet, där den skapar en helhet tillsammans med andra historiska byggnader som också flyttats.
Kyrkan utsågs år 2001 till Sveriges vackraste byggnad, och hösten 2022 invigdes Kirunas nya stadskärna cirka tre kilometer öster om det tidigare centrumområdet. Flytten av kyrkan blev en historisk händelse som följdes av publik på plats och via livesändningar online.
Under marken här ligger en av världens rikaste Järnmalmsfyndigheter, flera kilometer djup och långt utsträckt under staden. I 125 år har gruvan gett arbete, hem och en känsla av sammanhang för människorna som bor här.
När brytningen fortsatte allt djupare började berglagren att röra sig. Sprickor öppnade sig i berggrunden och marken ovanför blev gradvis instabil. För att hålla både gruvan och samhället vid liv fattades ett svårt beslut: staden skulle flyttas, steg för steg, till säkrare mark längre österut.
Hela kvarter, gator och landmärken planerades för flytt. Vissa byggnader har varsamt flyttats, medan andra rivs och byggs upp på nytt i det nya stadscentrumet. Denna process styrs av den så kallade deformationslinjen - den framflyttande gräns där marken inte längre kan bebos eftersom sprickbildning och sättningar från gruvdriften gör området osäkert.
Människor som bor i områden som påverkas av gruvbrytningen flyttar inte på egen hand. När ett kvarter hamnar inom påverkanszonen måste LKAB kontakta varje hushåll och erbjuda ersättning. Boende får olika alternativ, till exempel: ett nytt hem byggt på säker mark i Kiruna, ekonomisk ersättning baserad på marknadsvärde plus 25 %, eller förtur till nyproducerade hyresrätter.
Hur snart man behöver flytta beror på var man bor. LKAB arbetar i etapper och boende kontaktas flera år innan området måste utrymmas. Inga kvarter stängs innan nya bostäder och infrastruktur är på plats. I vissa områden ligger flytten långt fram i tiden; i andra har dialogen redan startat.
Relocation of church & centrum: The former church site
A place tied to both Kiruna’s earlier centre and its ongoing relocation. The church once stood here before being moved as part of the city’s transformation.
This is where Kiruna Church once stood - one of Sweden’s largest wooden church buildings and one of the most beloved landmarks in the city.
The church was built between 1909 and 1912, designed by architect Gustaf Wickman, known for his work on LKAB’s early buildings and his close collaboration with Hjalmar Lundbohm.
The church, a gift from LKAB to the town, stood here for more than a century with its dark timber walls and steep roof; a symbol of Kiruna’s beginnings.
In 2025, it was carefully moved in one piece, to its new location near the new city centre.
This is where one story ends and another begins.
Behind lies Kiruna’s first town site - its early homes, streets, and memories.
Ahead lies the city’s continued journey - rebuilt, re-anchored, and still taking shape.
When Kiruna Church was relocated, the work had been prepared for a long time. The building was detached from its foundation and lifted with hydraulic jacks before steel beams were installed underneath. The entire church, about 40 meters wide and weighing 600 tons, was then loaded onto a special trailer.
The move took place on 19–20 August 2025 and lasted two days. The trailer moved at a very slow pace along a relocation route approximately five kilometers long and 24 meters wide, which LKAB had widened and reinforced in advance. Engineers, construction specialists, and heritage experts monitored the process closely to protect the structure and its interior.
Kiruna Church became the largest building relocated in the urban transformation that has been ongoing since 2004. A total of 23 cultural buildings had already been moved from what is now considered the old town center. The church’s new location became the area between the cemetery and the new city center, forming a cohesive ensemble together with other historic buildings that were also relocated.
In 2001, Kiruna Church was named Sweden’s most beautiful building, and in autumn 2022 the new city center was inaugurated about three kilometers east of the former town center. The relocation of the church became a historic event, followed by the public both on-site and through live broadcasts online.
Beneath the ground here lies one of the world’s richest iron ore bodies, stretching several kilometres deep and far beneath the city. For 125 years, the mine has provided work, homes, and a sense of purpose for the people who live here.
As mining expanded deeper underground, the rock layers began to shift. Cracks opened in the bedrock, and the ground above slowly became unstable. To keep both the mine and the community alive, a difficult decision was made: the city would move, step by step, to safer ground farther east.
Entire neighbourhoods, streets, and landmarks were planned for relocation. Some buildings have been carefully moved, while others are being demolished and rebuilt in the new citycentre. This process is guided by what is called deformationslinjen (the demolition line) - the advancing edge where the land can no longer be lived on because cracks and subsidence caused by mining make it unsafe.
People living in areas affected by mining do not move on their own. When a neighbourhood falls inside the impact zone, LKAB must contact every household and offer compensation. Residents are given options such as; a new home built in safe areas of Kiruna, monetary compensation based on market value plus 25%, or priority access to newly built rental housing.
How soon people have to move depends on where they live. LKAB works in phases, and residents are contacted several years before their area must be vacated. No neighbourhood is closed before new homes and infrastructure are ready. In some areas relocation is still many years away; in others, dialogue with residents has already begun.