I takt med att den nya centrumkärnan växer fram förändras staden. Mycket påverkas, även våra gator och kvarter.
Här kan du läsa mer om, och se kartor på nya gatu- och kvartersnamn vartefter de beslutas.
De nya gatu- och kvartersnamnen i Luossavaara bär en tydlig prägel av kvinnors yrkesarbete ur historiskt perspektiv.
Lotten Erikssons gata
Lotten Eriksson var den första föreståndarinnan för LKAB:s bolagshotell och direktrekryterades av Hjalmar Lundbohm.
Maria Taavenikus gata
Maria Taaveniku kom till Kiruna 1898 och agerade matmor till många av de ungkarlar som då jobbade för LKAB.
De nya kvarteren har fått namnen Kockan, Föreståndarinnan, Baderskan, Strykerskan och Manglerskan.
Följande gatu- och kvartersnamn kan användas i framtiden, vid kommande anläggande av nya gator och kvarter:
- Systrarna Pappilas gata
- Tegelslagerskan
- Gruvpigan
- Modisten
- Polissystern
- Kalaskokerskan
Brita Maria Olofsdotter Pappila och Sofia Vilhelmina Olofsdotter Pappila från Jukkasjärvi anlitades av Hjalmar Lundbohm vid representationsmiddagar åren innan Bolagshotellet stod klart.
Kartan visar de antagna gatu- och kvartersnamnen i Nya Kiruna centrum. Vissa gator och kvarter saknar ännu namn och kartan kommer att uppdateras vartefter namnen beslutas.
Vissa gator i Nya Kiruna centrum har fått namn efter personer som har betydelse för Kiruna:
Aili Kangas – 1924–2000 – konstnär född i Kiruna
Aili studerade vid Signe Barths målarskola 1950–52 och på Konstakademin i Stockholm 1952-57. Hon målade främst stilleben och gärna i akvarell.
Kangas har haft utställningar i Stockholm bland annat på Lilla Paviljongen, Hos Petra och på Galleri Max samt på Norrbottens Museum i Luleå och i Kiruna stadshus. Hon finns representerad bland annat på Moderna Museet, Gustaf VI Adolfs samlingar och i Kiruna kommuns konstsamling.
Aili Kangas har också – som enda kvinnliga konstnär från Kiruna - erhållit Kirunastipendiet (1973). Efter sina konststudier i Stockholm bodde Aili Kangas resten av sitt liv i Kiruna.
Alvar Jansson – 1922–1991 – konstnär född i Kiruna
Alvar Jansson studerade vid Grünewalds målarskola 1942–43 och på Konstakademin i Stockholm 1947–52.
Alvar Jansson skildrade realistiskt och i dämpade färger människor, djur och natur. Jansson lät sig inte styras av trender och tidsanda. Hans måleri kan kallas realistiskt, ett klassiskt måleri med inspiration och idéer från de stora mästarna Tizian, El Greco, Chardin, Francisco de Goya eller Munch.
Jansson finns representerad bland annat på Moderna Museet, Statens porträttsamling, Borås konstmuseum, Göteborgs konstmuseum, Norrköpings konstmuseum och Bonniers porträttsamling.
Alvar Jansson har också – som första konstnär född i Kiruna – erhållit Kirunastipendiet (1967). Åren 1974–76 var Alvar Jansson föreståndare på Valands konstskola i Göteborg och 1978–84 professor i måleri vid Konsthögskolan i Stockholm.
Elin Andersson – 1926–2003 – journalist, författare, kulturbyråkrat, konstälskare född i Kiruna
Elin tog studentexamen i vuxen ålder och läste vidare på universitet och tog Politices magisterexamen, vilket var mycket ovanligt på 1950-talet. Hon arbetade sen på tidningen Norrlandsfolket som journalist och därefter i gruvföretaget TGA som disponentsekreterare och informatör.
År 1965 blev hon Kiruna stads första kultursekreterare och arbetade med det till sin pensionering 1986. Andersson var mycket kulturintresserad och då framför allt i allt som hade med bildkonst att göra. Genom utlåning av kommunens konstnärslägenheter och genom sitt arbete med bland annat konstutställningar så kom hon i kontakt med 100-tals konstnärer, såväl svenska som utländska. Hon samarbetade också mycket med konstnärerna i Kiruna på olika sätt. Att Kiruna Konstkollektiv kunde få egna lokaler på 1970-talet var till exempel mycket Elins förtjänst.
Andersson var en kulturbyråkrat (hennes egna ord) men var också väldigt duktig på att skriva och har också gett ut några mindre böcker såsom ”Vem är vem bakom gatunamnen i Kiruna”.
Elin Andersson fick några år efter sin pensionering erhålla Kiruna kommuns Borg Mesch-stipendium för sina insatser för kulturverksamheten i Kiruna kommun.
Ralph Erskine – 1914–2005 – arkitekt, född i London
Ralph Erskine är arkitekten bakom byggnaderna i kvarteret Ortdrivaren som uppfördes 1959–65. I Kiruna ritade Erskine också byggnaden Idioten vid järnvägsparken. Han hade stora planer för Svappavaara men endast en del att detta uppfördes, Ormen långe och kvarter med småvillor.
Uppförandet av kv. Ortdrivaren var en del av periodens stadssanering när äldre träbyggnader fick ge vika för ny och modern bebyggelse man
ansåg passade bättre för en stad. Kvarteret uppfördes 1959–1965 och de säregna betongbyggnaderna förändrade drastiskt stadsbilden men med tiden har kvarteret blivit en av symbolerna för Kirunas stadssilhuett där höghusen utgör ett välkänt landmärke.
Arkitekt Ralph Erskine räknas som en av efterkrigstidens mest uppmärksammade arkitekter. Erskine arbetade mycket med arkitektur anpassat för platsen och dess klimat vilket märks i kvarteret. Huskropparna strömlinjeformades för att motverka turbulensbildning, takfallen mot norr skars brant av för att inte skugga bakomliggande kvarter, särskilda fickor på taken hindrar snön från att falla på trottoaren och balkongerna är löst påhängda för att inte leda ut huskroppens magasinerade värme. Framför de två höghusen ligger skyddande byggnadskroppar som skulle stoppa upp kalla vindar från fjällen; därav namnen Berlinmuren och Mullbänken och som de två låga byggnadskropparna fick i folkmun. Höghusen fick namnen Snusdosan och Spottkoppen medan en kyrkobyggnad fick namnet Herrens pris.
I sjöfartsstäderna Göteborg och Luleå ritade Erskine byggnader
som på olika sätt påminde om båtar medan han i Kiruna arbetade efter gruvans och fjällens speciella element. Balkongerna ska påminna om gruvhissar och höghusen både om gruvpallar samt med Erskines egna ord: anknyt till fjällen, med de djärva kropparna, som resa sig upp.
Svarta Björn – 1878–1900
Svarta Björn jobbade som kocka åt rallarna som byggde Ofotbanan mellan gruvan i Kiruna och hamnen i Narvik
Enligt legenden ska en same ha gett henne namnet på grund av hennes atletiska styrka, svarta hår och mörka ögon. Svarta Björn har med tiden blivit en symbol för Narvik, Ofotbanan och kvinnorna som deltog i arbetet med järnvägsbygget. Hon levde ett hårt liv och avled mycket ung. Det berättas att hon kom i handgemäng med en annan rallarkocka och blev allvarligt skadad. Hon fördes till sjukstugan i Tornehamn där hon avled, möjligen bidrog också tuberkulos till hennes död.
Länsman Olsson, Carl August Olsson
Kirunas första riktiga polisman. Olsson fick titeln extra länsman och i lönen ingick fri bostad, men när han anlände i januari 1900 fick han under några år bo på olika ställen. Länsmannen kom att tillsammans med läkare och överlärare tillhöra samhällets översta skikt och umgicks med bolagets högre tjänstemän och skulle därför bo ståndsmässigt. Därför uppfördes en egen bostad, Länsmansbostaden som började byggas 1906 efter ritningar av Gustaf Wickman. Länsmansbostaden flyttades 2017 till sin nya plats på skjutbaneområdet.
Alp-Olle, Olof Johansson
Alp-Olle hette Olof Johansson och fick sitt smeknamn när han återvände till I 17 (Bohusläns regemente) efter att ha varit med och skött gränsförsvaret vid Abisko och Riksgränsen 1942. Det var också under den perioden som han blev mycket förtjust i fjällen och Kiruna. Han kom därför tillbaka till Jägarskolan 1951 men återvände ofrivilligt till I 17 ett tag för att senare återvända till Jägarskolan. Alp-Olle är för många en välkänd profil i Kiruna och kan på så sätt symbolisera en del av Jägarskolan som den en gång var.
Husmor Essie, Essie Silfwerbrand– 1904–1997
Essie Silfwerbrand var husmor på Jägarskolan i 25 år mellan 1944 och 1969. Hon var mycket populär bland både officerare och rekryter. Många rekryter deltog i hennes matlagningskurser som ofta innebar en extra middag på kurskvällarna. I samband med pensioneringen blev hon utnämnd till hedersjägare.
Kejsarinnan Olga, Olga Raattamaa– 1881–1957
Olga Raattamaa bodde med sin man i Kummavuopio, Sveriges nordligaste bosättning som kom till för att skapa ett härbärge för postförare och andra resenärer längs handelsleden mellan Skibotn i Norge och Naimakka norr om Karesuando som fram till dess var Sveriges nordligaste nybygge. Olga var värdinna i nästan 50 års tid och kom under andra världskriget att spela en viktig roll då hon tog emot flyktingar från Finland och Norge och gav dem mat och husrum innan de skickades vidare till nästa gård för vidare färd mot Karesuando. Kejsarinnan Olga gjorde stora insatser för flyktingarna och fick kung Haakons minnesmedalj för sina insatser.