Att befinna sig i en innovationsprocess är inte bara praktiskt, det är också en känslomässig resa. Det är naturligt att känna osäkerhet i en kreativ process.
Våra nya projekt börjar ofta med häftiga idéer och stor energi – vilken bra idé. Första tiden har vi fortfarande energi och entusiasm för att fortsätta - spännande. När vi arbetat en tid inser vi problemen och det är svårare än vi trott – det här var jobbigt. Och snart ser vi de stora hindren för att kunna genomföra idén – hur ska vi ta oss över det här vattnet? Det är lätt att hamna i en känsla av hopplöshet och energin och entusiasmen minskar – hur ska det här gå? Det är lätt att hamna i en känsla av förtvivlan – vi plaskar oss runt, runt i det djupa vattnet eller träsket för att känna land under fötterna igen. Träsket är det djupaste delen i ett projekt, den del där vi tror att det enda sättet är att ”lägga ner” projektet. Då är det lätt att sluta det vi påbörjade och börja med en ny idé istället.
Men det är ett misstag att tänka att nästa projekt inte ska utvecklas som det tidigare, där vi tror att vi kan undvika det djupa träsket av frustration. En ny process blir ofta precis på samma sätt men med skillnaden att ni nästan inte har någon tid kvar att utveckla den. Det är då viktigt att förstå att det är okej att vara nere i träsket en stund. Se det som att vi MÅSTE passera detta stadium för att lyckas med projektet. Om vi hamnar i träsket ska vi arbeta vidare och diskutera hur vi tillsammans tar oss upp hur träsket - vi tar en paus och reflekterar. För att göra det måste vi ändra våra beteenden och tillsammans finna nya innovativa lösningar på projektet för att få ny energi – det kanske går ändå. En viktig ingrediens i detta skede är övertygelse och uthållighet för att det ska gå bra – wow, vi klarade det!
Inspirerat av John Saddington, The emotional journey of creating anything great.
