Vad menas med miljöfarlig verksamhet?
Med miljöfarlig verksamhet avses enligt 9 kap. 1 § miljöbalken:
- utsläpp av avloppsvatten, fasta ämnen eller gas från mark, byggnader eller anläggningar i mark, vattenområden eller grundvatten
- användning av mark, byggnader eller anläggningar på ett sätt som kan medföra olägenhet för människors hälsa eller miljön genom annat utsläpp än som avses i 1 eller genom förorening av mark, luft, vattenområden eller grundvatten
- användning av mark, byggnader eller anläggningar på ett sätt som kan medföra olägenhet för omgivningen genom buller, skakningar, ljus, joniserande eller icke-joniserande strålning eller annat liknande.
Enligt förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd delas miljöfarliga verksamheter in i fyra olika kategorier:
- A-verksamheter som skall ha miljödomstolens tillstånd att anlägga eller driva verksamheten
- B-verksamheter som ska ha Länsstyrelsens tillstånd att anlägga eller driva verksamheten
- C-verksamheter som skall anmäla anläggande eller drift av verksamheten till Miljö- och samhällsbyggnadsnämnden
- Övriga verksamheter (U) som varken behöver söka tillstånd eller anmäla verksamheten.
Alla som bedriver miljöfarlig verksamhet ska fortlöpande planera och kontrollera sin verksamhet.
Med egenkontroll ser verksamhetsutövaren till att motverka eller förebygga problem för människors hälsa eller påverkan på miljön. En väl fungerande egenkontroll ger bra förutsättningar för att fel på utrustning och felaktig hantering upptäcks innan allvarlig skada inträffar.
Omfattningen av egenkontrollen beror på den enskilda verksamhetens art, storlek och påverkan. För anmälnings- och tillståndspliktiga verksamheter eller åtgärder enligt miljöbalken finns mer detaljerade krav enligt förordningen (1998:901) om verksamhetsutövares egenkontroll.
De flesta verksamheter genomför redan en större eller mindre egenkontroll av sin verksamhet sedan tidigare, utan att reflektera över det. I många fall saknas dock en gemensam dokumentation eller sammanställning för detta och vissa rutiner är kanske inte nedtecknade.
Observera att egenkontrollen ska anpassas till varje enskild verksamhet och att din egenkontroll kan behöva innehålla fler eller färre punkter.
Förordning om egenkontroll
Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.
Miljöbalken Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.
Många köldmedier bidrar till att förstöra jordens ozonskikt om de kommer ut i atmosfären. Köldmedier finns främst i kyl- och frysanläggningar, värmepumpar och klimatanläggningar. Kemikalierna har olika samlingsnamn som till exempel CFC, HCFC och haloner.
Den som har en köldmedieanläggning över en viss storlek är skyldig att låta ett ackrediterat kontrollföretag göra en årlig besiktning av anläggningen och sända in en kontrollrapport till miljökontoret. Kontrollrapporten skall lämnas till miljökontoret senast 31 mars året efter. Där framgår det bland annat hur mycket av de olika kemikalierna som finns installerat och om det förekommit läckage under året.
Miljökontoret sammanställer alla uppgifterna till en rapport som skickas till Naturvårdsverket.
Naturvårdsverket Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.